30 sep. 2012

Repdax

Då tog vi då äntligen tag i saken och repade litegran. Kul som attan var de och 2 låtar han vi öva in.
I helgen fick vi oxå en första hint hur försäljningen gått med albumet då en utbetalning på hela 20 dollar från iTunes utbetalades.
Hoppas verkligen att det bara var för första veckan och inte för hela augustiförsäljningen.

8 sep. 2012

Fick detta meddelande idag och väntar spänningsfullt

"I'm honoured to be involved in the artwork for the upcoming album! Brilliant music. Not long now!"

2 sep. 2012

84-inspelningarna snart på LP

Nu väntar vi på att vår första LP´kommer ut.
En LP är som en playlist lagrad på en stor svart kaka och hur mycket du än försöker så kommer du aldrig att få in den i din musikspelare.

Men be gärna nån äldre släkting gå upp på vinden och hämta en "SKIVSPELARE" så ska du få se på doningar.

GÖR SÅ HÄR:
Lägg den svarta "skivan" på den runda plattformen
ta sedan hävstången till höger och lägg försiktigt på den svarta lagringsenheten
om allt nu fungerar som det ska så kommer lagringsenheten att börja snurra och ett "knaster" uppstår.

OBS! allt detta är bortkastat om du inte innan har införskaffat en s.k förstärkare och till den tillhörande högtalare.
om du inte får fram nått ljud så kan du trösta dig med följande smakprov från LP´n



Suger reaktioner

Lite sådär i smyg så börjar vi nu tänka på nästa album, vi har ju faktiskt material till nästan 2 till.
Fast egentligen vill man ju suga på den här kakan ett tag till. Vi har precis släppt vårt första album och liksom suger i oss "reaktioner"
Typ den här från en gammal vän och musikerkollega


Fill Your Head with PA Tronic - Recension

av Mattias Axén kl. den 17 augusti 2012 kl. 14:11 ·
"Fill your Head" med PA Tronic är en platta vars tillkomsthistoria är lika charmig som osannolik.
PA Tronic består av barndomskamraterna Anders Wågberg och Patric Dimander. De bildade bandet under tonårstiden och beslutade att första plattan skulle heta "Fill your head.." Livet gick dock vidare och det blev andra band, projekt, jobb, familjer och barn. Låtarna skulle således komma att samla damm i över tjugo år innan Patric och Anders bestämde sig: De skulle spela in och släppa sin gamla ungdomsdröm, precis som det var tänkt. De till och med jagade rätt på en del gamla synthar av exakt samma modell som då det begav sig. Och här är den nu! Låt oss glänta på luckan till tidskapseln.. Hur låter det?

Efter ett par lyssningar tänker jag att jag skulle kunna göra det lätt för mig och avfärda PA Tronic som ytterligare ett svenskt synthband som i nostalgisk anda harvar på med synthpop med 80-talets typiska stilmarkörer. Det finns många sådana och vi vet ju hur det låter - ho hum..

Det är bara det att jag då skulle göra dem orätt - skivan bjuder på en hel del oväntat som gör att PA Tronic skiljer ut sig från mängden. Det finns något slags gåta här som jag inte riktigt kan sätta fingret på.
Genren är Synthpop, till och med klassisk Synthpop, därom råder inget tvivel. Men jag hör delvis andra influenser och ovanliga infallsvinklar som gör att musiken känns.. fräsch! Inte illa pinkat av ett band som verkar i en musikstil vars innovationstakt har hunnit dö, ruttna och börja lukta flera gånger om.

Låt mig (som den nörd jag är) börja med produktionen:

Ljudbilden är mättad och det finns en ettrig energi. Musiken vill upp och flåsa en i ansiktet. Det låter fläskigt och In Your Face.
Ovanpå detta finns fina popmelodier som återigen känns snäppet över det som man är van vid i den här genren. Texterna är på svenska och innehåller mycket av anspråkslösa vardagsbetraktelser. Ibland kommer finurliga vändningar och en del humor. Sångaren Patric Dimander levererar det hela med total inlevelse. PA Tronic förmår ladda dessa bilder av ett svunnet radhusrealistiskt Sverige med dramatiskt nerv - det känns storslaget och hisnande. Och det är här jag finner nyckeln till gåtan:

Det slår mig att PA Tronic inte verkar hämta sin inspiration ur samma mull som övriga svenska synthband - ni vet, Lustans Lakejer och Kraftwerk. PA Tronic är snarare Ebba och Imperiet. Rågsved snarare än Vasastan! (Nu är dom i och för sig från Skyttorp, men ni hajar?) Klart sympatiskt är det i alla fall - och lite ovanligt.

De lyckas i stort sett med just det som är allra svårast inom elektronisk musik: Att låta elektriskt, maskinellt, mänskligt och levande på samma gång. Om en ung Thåström hade vuxit upp i ett medelklassområde och givits en synth istället för elgitarr är det sannolikt att han hade låtit lite i stil med PA Tronic. De ställer sig med ena benet i den retrofuturistiska synthpopen och det andra stadigt i svensk punk-pop-rock. Det känns uppriktigt och personligt.

Finns det då inget klaga på? Tyvärr är det några låtar som lutar för mycket åt 80-talets plastpop och italodisco. ("Donna" och "God Fysik och Mycket Talang)". Här blir det med ens lite mer opersonligt. Jag hör också den förhatliga Autotune-effekten här och var (?) - skäms, den fanns väl inte 1983?
I övrigt känns det lite som att PA Tronic alltid står på tå och laddar för fullt. Kommer på mig själv med att längta efter lite mer luft och avslappning. Men det är småsaker - jag gillar den här plattan skarpt!

Bästa spår: Sol

8 av 10 +

av Mattias Axén

Länk till plattan på iTunes: Här!